Igår lämnades Leia in för att operera bort juvertumörer. Det har ju växt under löpet så vi beslutade att de skulle tas bort. Efter att ha diskuterat med veterinären så bestämde vi för att om det såg elakt ut så ska de tas bort med marginal för att slippa eventuellt en andra operation.

Jag lämnade in henne strax innan 9 och åkte sedan och jobbade. Ångest. Jag har väll aldrig varit med om att klockan går så långsamt. Jag överdriver inte om jag dubbekollade mobilen var femte minut hela dagen för att se om de hade ringt. Först var jag orolig för att de ska ringa tidigt (då har väll hunden dött eller nått), men sen när ingen ringde så blev jag orolig för det! Jag klarade att hålla mig till typ 14 innan jag ringde dit för att se om hon levde! *Psyko*

De hade precis börjat operera då. Hehe. Då har man oroat sig halva dagen i onödan+att nu kan man börja orora sig på riktigt...

Klockan 16 fick man det befriande samtalet som sa att nu är hon vaken, allt har gått bra och ni kan komma och hämta henne. Puh!

Nu var det tyvärr så att sövningen var det sista man ska ha ångest för. De växande tumörena såg inte snälla ut så två juverdelar har tagits bort. Dessutom togs lymfknutan närmast bort för att se om det har spridit sig dit. Fy fan. Nu har man en riktigt stor klump i magen. I ca 10 dagar får vi vänta på svaret om det är elakartad cancer eller inte.

Det blev ju en större operation, och värre snitt nu då. Stackars Leia! Hon ska hållas lugn och inte göra några hastiga rörelser tills stygnen tas. Lättare sagt än gjort! Hon har redan idag försökt övertyga mig om hur pigg och frisk hon är genom att försöka kasta sig ner och rulla, kraffsa, jaga en sork mm.....

Snälla gud! Låt allt gå bra!

Älskade hund:

Jag vet inte om det beror på hundarnas ålder eller vad, men jag har funderat på hur man ska göra nästa gång man skaffar hund. Ska vi adoptera igen, eller köpa från en uppfödare? Jag har ju fått två underbara hundar från Hundar utan hem. Men ibland känner jag (när det gäller vissa grenar där inte oreggade hundar är välkomna) att jag vill ha en hund från uppfödare.

Föressten tycker jag att det är löjligt att man ska vara av en viss ras för att få deltaga i vissa grenar... Det vill jag ju ändå inte sponsra...hm..

Jag har lite löst kollat runt på nätet på uppfödare av både staffe och amstaff. Det som förvånar mig är hur många som avlar på c-höfter. Speciellt på amstaff.  Det vill inte jag ha! Känns inte bra alls... Jag har ingen aning om status på mina hundar eftersom de inte är röntgade. Däremot så vet jag hur det är med hundar som inte är helt okej i kroppen och det är ju något som man vill undvika...

Jag har alltid brunnit extra för omplaceringar ändå.. Det finns så många som redan är födda som verkligen behöver ett bra hem! Det är ju människans fel att det föds från början..

Jag tittade nyss på Huh:s och Hundstallets sida och får ont i hjärat. Om man kunde skulle man ta allihopa. 

Finner inget bra svar på frågan. Men förhoppingsvis är det MÅNGA år kvar innan jag överhuvudtaget behöver ha funderat klart på detta!

Bästa hundarna:

Veckans favoritdag levererar som vanligt! Strålande sol och gnistrande snö. Vi började dagen med en riktigt lång promenad. Vi gick till badplatsen och därifrån en runda i skogen. Mötte både skoteråkare och slädhundar.

Båda hundarna var på topp idag.

Wilson:

Leia:

Senare på eftermiddagen blev det en till promenad och lite träning innan vi gick in. Vi tränade lydnad/rallylydnad på våran grusväg och använde folk på lördagspromenad som störningar...

Nu har vi pecis duschat hundarna, och det var på tiden. Det är meckigt vill jag lova att få Leia att passa in i våran pyttelilla duschkabin. Puh. Men nu är det gjort iallafall. 

Jag har anmält Wille till en inoff. Noseworktävling i april. Det blir bra. Mycket billigare än officiella tävlingar...

Almanackan ligger framme på bordet för ikväll ska jag börja titta på vilka rallytävlingar vi ska anmäla oss till i vår.

Ha en trevlig lördagskväll alla!

Leia har ju tidigare tagit bort små knölar i juvret (som alla varit goda som tur är). Men efter senaste löpet så kom det några små nya igen. Så länge de är pyttesmå så ska vi inte oroa oss, så jag tänkte visa veterinären dem vid nästa vaccination som är i juni. Nu efter löpet som slutade förra veckan så har en plötsligt vuxit! Sagt och gjort så bokade jag genast en tid hos veterinären och fick komma på måndagen. Då kunde vi passa på och kolla en annan mystisk "bula" som Leia har på bröstet också som inte vill försvinna av sig själv.

Jag tänkte jag skulle visa veterinär Jerker att Leia är pigg och glad i övrigt och fin i kroppen. På måndag morgon är hon halt. Helvete! Ångest. Det var bara att ringa igen och lägga till ytterligare en sjukdom till besöket.

Leia i söndags:

Vi går till våran vanliga veterinär i Vallentuna. Hellre åker jag en bit till någon man litar på än att gå till en nära och känna sig osäker. Det är inte lätt att vara matte.....

Man börjar inse att Leia är gammal och kanske inte har så långt kvar. Inför besöket hade jag mycket ångest. 

Det gick iallafall bra och det var som en sten lättade från hjärtat!

*"Bulan" var ett lipom. Alltså inget att orora sig för. Puh.

*Hältan var betydligt bättre. Idag är hon ohalt. När jag tänkte efter så var hon det någon gång förra vintern också när det var isigt ute. Det är bara att ta det lugnt och vila ett par dagar. Jerker sa att när vi är över 80 år så lär vi också vara halta någon gång ibland. Sant.

* Vad det gäller juvertumörerna så hade han inte tagit bort två utav dem om det vore hans egen hund, men den tredje(som växt lite) är lika bra att ta för säkerhets skull. Då när hon ändå är sövd tar man naturligtsvis de andra två också. Operationstid är bokad .Blodprov på lever och njurar är tagna, vilket man gör innan man söver äldre hundar. Inväntar svar.

Annars är Leia jättefin i kroppen (kul att höra). Hjärtat låter bra. Det lite gråa som syns ibland i hennes ögon är helt normalt, och hon har lika bra syn fortfarande. Nu ska jag fortsätta ta hand om henne så bra jag bara kan så hon lever länge och håller sig frisk!

Bästa Leia i måndags kväll:

Annars rullar dagarna bara på här hemma. Jobb, hus, hundar och hästar. Det blir inte tid över till något annat. Jag hoppas iallafall att vintern tar slut någon gång så att våren kan komma! 

Wilson förra helgen:

Ha det bra alla!

Idag har jag börjat jobba igen. Nu blir det till att gå upp supertidigt framöver. Suck! 

Jag fick dra hundarna ur sängen imorse.  Skönt att mjukstarta på en fredag. Nästa vecka blir det annat.

De senaste dagarna har det varit jättekallt! Trots dubbla täcken på djuren går det inte att ta några längre promenader. De får köldkramp och börjar hoppa på tre ben. Stackarna. De skulle minsann behöva skor också!

När det har varit lite mildare och strålande sol så har det gått bra iallafall. Typiskt att det ska bli värsta vintern nu när man trodde att våren är på väg!

I veckan har jag kunnat rida igen också. Så roligt. Det är faktiskt en sak som är härligt nu med så mycket snö: att rida på åkrarna runt oss där vi bor. Man får passa på så länge det går.

Leia höglöper. Idag ringde grannen och sa att deras schäfer gör allt han kan för att smita hem till oss. Ooops! Det är inte så konstigt. Till och med Wille (kastrerad) kan inte låta henne vara. 

En sak som är helt fantastisk är att idag när vi kom tillbaka från promenaden efter jobbet så var det fortfarande ljust! Wohoo! Så var det inte sist jag jobbade. Nu blir det bara bättre och bättre!

Trevlig fredagkväll alla!