I somras trodde jag verkligen att det var slutet för Leia. Men när det blev svalare igen och vi kunde börja träna mer så blev hon pigg igen. Vingligheten på bakbenen blev bättre. Sedan dess har hon varit pigg fram tills nu.

I söndags var allt som vanligt och vi var ute på promenad med flera andra hundar. Allt var frid och fröjd.

På måndagen var det jättekallt ute på morgonpromenaden. Jag märkte inget konstigt, men sedan på eftermiddagen så var Leia låg. Likadant på tisdagen. På onsdag efter jobbet var hon piggare igen.  Efter det har det varit samma sak varje dag: hon är låg på morgonen, men piggare på eftermiddagen.

Vi har låtit henne vila och bara tagit korta promenader, men det blir inte bättre. Jag tror tyvärr att hennes ålder börjar göra sig påminnd, men jag vet inte. Vi har iallafall ett veterinärbesök inbokat i veckan för att utesluta sjukdom, samt se vad vi kan göra för henne.

Jag har en stor klump i magen som säger att slutet börjar närma sig.

Håll tummarna för att hon kanske kan byta medicin eller något för att må bättre igen!

Älskade Leia:

I söndags fick vi besök av matten till Leias syster Lisa. Hon kom och hälsade på och vi pratade om hundarna. Lisa dog tyvärr för ett par månader sedan av cancer. (Det ger mig ångest eftersom Leia också har tumörer). Det blev ett fint möte.

Leia är ju reserverad mot främlingar, men Wille tog över rollen som värd istället. Haha. Han bara älskar besök. Inte kan man tro att denna galning snart fyller 9 år..

Galning:

Nu försöker vi ta en dag i taget och njuta av tiden som är kvar tillsammans samt hoppas på att ett nytt mirakel ska ske så Leia blir piggare igen.

På sista tiden har det inte hänt speciellt mycket. Det är en viloperiod nu för hundarna under vintern. Vi går mest bara promenader. Småtränar lite nosework inne och lite lydnadsmoment på skoj ute på tomten. Inget seriöst alls. För Leia är det ju bara på skoj nuförtiden eftersom hon är pensionär, men Wille får ta det lugnt ett tag till och sedan blir det mer träning till våren.

Vi har varit ute och gått mycket med grannen och hennes schäfer.

I helgen var det riktigt kanonväder. 

Nu har det plötsligt blivit svinkallt ute. -15 grader eller värre. Det är ingenting för fryslortar det! Det blir köldkramp i tassarna så promenaderna blir kortare än vanligt.

Hoppas det inte är såhär länge..

Så länge får vi hålla oss inne och värmas framför brasan.

Det blev ju ingen vidare bra början på det nya året. När jag frisknat till så bestämde jag mig för att gå ut i skogen för att se hur det egentligen står till efter Alfridas framfart. Man blev chockad! Det går inte att ta sig fram någonstans. Jag har försökt flera gånger med hundarna och en gång med häst.

Det är katastrof! Alla våra vägar är borta. Det är också omöjligt att ta sig fram off-track pga. av alla träd som ramlat. Det lär dröja månader innan vi kan gå i skogen igen. Sorgligt är vad det är...

Inte nog med det. Nu är det ny klass 2 varning inför imorgon. Men den här gången varnas det för över 20 centimeter nysnö i kombination med kraftiga vindar. Usch! 

Nu laddar vi igen för nytt strömavbrott. Vi har ändå haft tur. Det är fortfarande nästan 10 000 hushåll i Norrtälje som fortfarande är utan ström sedan Alfrida var här.

Efter de här erfarenheterna så blir det till att införskaffa lite mer katastrof-utrustning för framtiden. Det är ingen mening att försöka köpa något just nu eftersom allt sånt är slut i alla affärer i närheten. 

Håll tumarna för att allt går bra imorgon!

Lediga dagarna bara rullar på. Vi vilar och njuter. Det blir långa skogspromenader varje dag.

Mina finaste:

Julen firades med hela familjen. Hundarna var med såklart och alla var glada.

Försök till julkort:

Sedan vi flyttade till huset har nyårsafton inte varit något problem. Annat var det när vi bodde i lägenhet. Vi hade en affär i samma hus som sålde raketer och folk kan ju inte hålla sig mer än en meter innan de provskjuter... Vilket var precis utanför vårat fönster. Suck. Raketer som sjuts mellan lägenhetshus är inte någon höjdare. Det låter så högt så man själv blir rädd. Stackars Leia!

Det här året var det iallafall frid och fröjd. Vi var hemma och på tolvslaget hade vi på tv:n högt och Leia märkte ingenting. Skönt!

Början på nya året var först bra, sol och fint väder. Jag var ute och red bland annat och hade det bara bra. Sedan började det: jag blev sjuk! Usch. Det hör ju inte till vanligheterna alls. Feber. Fy vad jobbigt.

Sedan fortsätter det med stormen Alfrida i natt! Omg! Det var det värsta!!

Vi förberedde för strömavbrott som tur var. Jag är glad att vi har kamin. Vi har eldat hela natten.

Natten var läskig. Jag har aldrig varit med om att det blåst så mycket! Ute ligger träd som plockepinn. Som tur är verkar vi klarat oss bra (peppar,peppar). Jag var rädd att det skulle ramla något på huset.

Det blåser fortfarande rejält här så än är inte faran över. Vi fick iallafall tillbaka strömmen för en timme sedan. Wohoo! Äntligen fick man kaffe!

Hoppas det gått bra för alla er andra i stormen!