Igår blev en aktiv dag för mig och Wilson. Först så åkte vi till Åkersberga och fikade med mina syskon. Sedan var det dax för träningstävling i nosework på våran hemmaklubb Öbk. Det var första delen av fyra i "Nosacupen". Varje deltävling är det två sök.

Först var det behållarsök. Behållarna bestod av 20 stycken dvd-fodral upphängda i snören längs väggarna i klubbstugan. Det var riktigt klurigt. Det har man ju inte tränat på innan precis...

Wille markerade oturligt nog på fodralet bredvid den med doften. De hängde ganska nära varandra och dessutom rörde de sig när det dinglade i snöret. Jaja, det var inte lätt.

Andra söket var inomhussök. Det gick bra och han hittade rätt relativt snabbt. En bra och tydlig markering gjorde han också.

Nosework är ju lixom en bisyssla och inget vi tränar jättemycket på. Han var duktig iallafall.

När vi var klara på klubben så stannade vi till hos Veronika för en lång promenad med henne och Mimmi. 

Vi kom hem på eftermiddagen och då var Wilson nöjd så resten av kvällen blev det att slappa på soffan.

Idag har  vi bara varit ute på två långa promenader i solen. Äntligen har de börjat röja upp i skogen efter Alfrida så nu kan vi gå där igen. Iallafall på några ställen. Skönt att slippa bara gå på vägen!

En vecka har gått utan Leia. Det har gråtits så mycket så att tårarna tagit slut. Det är  tomt här hemma.

Jag var tvungen att vara borta några dagar från jobbet den här veckan. Sorgen är för stor.

När man skaffar en hund tänker man inte alls på hur det ska bli när den försvinner. I över 11 år har vi varit med varandra natt som dag. 

Du fattas oss Leia!

Det har gått ganska bra med Wilson iallafall. Han har varit deppig inne. Värst var det de första dagarna. På promenaderna går det bra. Då är han glad.

Igår var vi ute med Veronika och hennes Mimmi, och idag var vi ute med grannen och schäfern. Det tyckte Wille var jättekul. Det märks att han blivit på bättre humör efter det.

Idag sken äntligen solen också. Det gjorde mycket.

Nu är det du och jag Wille:

Jag hoppades och hoppades in i det sista att det skulle ske ett mirakel. Först så verkade det så. Efter vi varit hos veterinären i torsdags så fick man nytt hopp. Leia fick ny medicin och mådde genast bättre. Fredagen var bra, på lördagen var hon jättepigg. På söndagen förändrades allt. Det var ingen tvekan om beslutet som var det svåraste vi någonsin tagit. Den värsta av alla mardrömmar som man fasat för har besannats. Våran älskade Leia finns inte mer.

Nu har himlen fått den finaste ängeln. Tack för allt älskade Leia. Vi kommer att sakna dig för alltid.