Jag har inte orkat skriva för det gick helt enkelt inte bra hos veterinären i måndags.

Jag hann knappt visa tumören innan han sa direkt att den där måste tas bort. Mastocytom heter det.  De sprider sig jättesnabbt i övriga organ om de är elaka. Vilket jag förstod att den troligtvis är eftersom den vuxit så snabbt och är irriterad/sårig. Dessutom har Wilson en i örat också som sitter illa till..

På tisdag blir det ett försök till att rädda honom med att ta bort tumören samt ta en biopsi på den i örat.

Snälla gud låt det inte vara för sent. Jag orkar inte förlora en hund till på så kort tid. Wille är alldeles för pigg och glad för att försvinna. Han har inte levt klart än!

Älskade lilla gubben

På måndag ska Wilson till veterinären. Suck. Han har en knöl som plötsligt växt och blivit röd. Man ska ju inte googla, men det har jag gjort ändå. Jag har ingen bra magkänsla om det här. Snälla gud låt oss slippa mer cancer! Det har inte ens gått ett år sedan Leia försvann. Wille måste stanna kvar här länge till!

Bästa lilla gubben:

Håll tummarna för att det bara är något enkelt och inte alls farligt!

Vi håller på med badrumsrenoveringen här hemma. Det är jäkla jobbigt att vara utan både toa och dusch så det suger ganska mycket på energin. Haha. Jag är väll den enda i Sverige som är glad att det inte blivit vinter. Annars hade vi frusit ihjäl här hemma eftersom det rivits ner totalt ända till skalet. 

Myskillarna:

Jag inbillar mig att Wille är lite konstig och låg. Förmodligen är det som vanligt: han tycker att jag beter mig konstigt som håller på och kollar honom hela tiden...

Han är pigg som vanligt på promenaderna iallafall så det verkar bra.

Det är nog svårt för icke-djurägare att förstå hur mycket man älskar sina djur. Men ärligt talat så skulle jag rädda mina hundar framför de flesta människor. Jag umgås också oftast hellre med dem än de flesta människor... Det tycker många är konstigt men det skiter jag i. 

Gamla bilder på min galna bästa vän: