En vecka har gått utan Leia. Det har gråtits så mycket så att tårarna tagit slut. Det är  tomt här hemma.

Jag var tvungen att vara borta några dagar från jobbet den här veckan. Sorgen är för stor.

När man skaffar en hund tänker man inte alls på hur det ska bli när den försvinner. I över 11 år har vi varit med varandra natt som dag. 

Du fattas oss Leia!

Det har gått ganska bra med Wilson iallafall. Han har varit deppig inne. Värst var det de första dagarna. På promenaderna går det bra. Då är han glad.

Igår var vi ute med Veronika och hennes Mimmi, och idag var vi ute med grannen och schäfern. Det tyckte Wille var jättekul. Det märks att han blivit på bättre humör efter det.

Idag sken äntligen solen också. Det gjorde mycket.

Nu är det du och jag Wille: