Varför får man aldrig vara glad?

Hunden är pigg och glad och verkar vara på topp och vad kommer då? Jo, cancer.

Wille har fått en hård knöl i gommen som uppkom snabbt så vi gick till veterinären som ville ta prov på den. När de skar i knölen så var den full med "grus". Vävnad och grus skickades till patologen. Vi får hålla tummarna för att det inte är skelettcancer sa de.

Igår fick vi svar. Cancer. Varför är det alltid så orättvist!! 

Älskade lilla gubbe:

Jag vet egentligen inte mer än så. Jag skulle fundera över helgen om vi ska bli remitterade till onkolog. 

Googlar man skelettcancer hund så känns det fruktansvärt jobbigt.

Såklart har stygnen i gommen släppt och det har strulat osv. Men Wille är precis lika pigg och glad som vanligt. Det enda som han tyckte var lite jobbigt var att ha tratt i en vecka. Han fick ha det för han kan inte låta bli att skicka på saker, kaninen t.ex Det har han lyckats med ändå och jag fick klippa bort tråden igår för den var full av hår som skavde mot såret.... 

Sover skönt så iallafall:

Igår blev det dålig stämning här hemma men idag har vi ryckt upp oss och ska göra allt för att ha det så bra som möjligt. Vi har bland annat varit ute på promenad med grannen och Silas (schäfern). Sedan har vi pysslat på tomten i fina vädret. Nu på kvällen har jag möblerat och tagit in nya fåtöljer som vi fått. Ni kan ju gissa vem som hittade sin plats direkt.

Livet är inte rättvist!