I somras trodde jag verkligen att det var slutet för Leia. Men när det blev svalare igen och vi kunde börja träna mer så blev hon pigg igen. Vingligheten på bakbenen blev bättre. Sedan dess har hon varit pigg fram tills nu.

I söndags var allt som vanligt och vi var ute på promenad med flera andra hundar. Allt var frid och fröjd.

På måndagen var det jättekallt ute på morgonpromenaden. Jag märkte inget konstigt, men sedan på eftermiddagen så var Leia låg. Likadant på tisdagen. På onsdag efter jobbet var hon piggare igen.  Efter det har det varit samma sak varje dag: hon är låg på morgonen, men piggare på eftermiddagen.

Vi har låtit henne vila och bara tagit korta promenader, men det blir inte bättre. Jag tror tyvärr att hennes ålder börjar göra sig påminnd, men jag vet inte. Vi har iallafall ett veterinärbesök inbokat i veckan för att utesluta sjukdom, samt se vad vi kan göra för henne.

Jag har en stor klump i magen som säger att slutet börjar närma sig.

Håll tummarna för att hon kanske kan byta medicin eller något för att må bättre igen!

Älskade Leia:

I söndags fick vi besök av matten till Leias syster Lisa. Hon kom och hälsade på och vi pratade om hundarna. Lisa dog tyvärr för ett par månader sedan av cancer. (Det ger mig ångest eftersom Leia också har tumörer). Det blev ett fint möte.

Leia är ju reserverad mot främlingar, men Wille tog över rollen som värd istället. Haha. Han bara älskar besök. Inte kan man tro att denna galning snart fyller 9 år..

Galning:

Nu försöker vi ta en dag i taget och njuta av tiden som är kvar tillsammans samt hoppas på att ett nytt mirakel ska ske så Leia blir piggare igen.