Det känns som att min och Willes tid börjar rinna ut. Han är fortfarande jättepigg och glad. Han mår bra. Men min magkänsla säger mig att det inte är så långt kvar. Jag blir arg. Jävla cancer. Jag som trodde att han skulle bli gammal. Han som är så pigg och fin i kroppen... Jävla skit!

Nog gnällt nu. Vi tar en dag i taget. När min lilla gubbe är glad så är jag glad. Det känns bra att vi fick jullovet tillsammans. 

Min bästa gubbe:

Nu har vintern kommit hit på besök:

Lite snö på marken är kul tycker Wille. Men när det är kallt, blåser och snöar i ögonen.....nä det gillas inte! 

Curre kanin verkar inte bry sig om väder speciellt. Han gillar alltid att vara ute:

Idag har vi gjort lite sökövningar i skogen. Det tycker Wille är kul. Imorgon blir det en lång promenad tillsammans med grannen och schäfern Zilas. Det är alltid kul med sällskap. 

Jag har shoppat ett nytt halsband från Hundstaff till Wille.

Klart man måste vara lite snygg. Hoppas det kommer på posten imorgon! 

Nu är jag inne på sista jullovsveckan. Suck. Jag fattar inte hur snabbt det går. Ja, ja nu ska det njutas ordentligt av de sista dagarna innan allvaret börjar igen...

Äntligen är dagen här. Jullov! I nästan 3 veckor så slipper jag gå upp 04.30 Det kändes så skönt att stänga av larmet på mobilen. Det har man väll förtjänat efter allt slit den här terminen.....

Vi ska bara vara hemma och ta det lugnt. Jag är så tacksam över att jag fortfarande har kvar min lilla Wille. Här ska njutas!

Första jullovsdagen har vi startat med en lång promenad i solen (!) tillsammans med grannen och schäfern Silas. Nu ska jag fixa klart med julklappar och sånt.

Curre kanin har också fått lite julfint:

Det tog ungefär 10 minuter så hade han gnagt av girlangen.  Jag fattar inte ens hur han nådde den. Men sedan jag satte upp den för andra gången så har han låtit den vara.

Hoppas ni alla får en fin jul. Här ska vi bara ha det mysigt.

Mitt i allt det gråa så känns det iallafall lite mysigt med jul. I helgen har jag städat, tagit in julgranen, fixat och donat.

Wille är jättepigg så det känns skönt. Vi har varit ute mycket i skogen, gått promenader med grannen och schäfern, varit i stallet mm. Det känns ändå som att han är lite understimulerad. Antingen är det min brist på träningsmotivation som är just nu, eller så kan det ha med att göra att han inte får tugga på ben och sånt. Det är antagligen lite frustrerande.

Jag längtar verkligen till mitt jullov när jag får vila och får mer tid och ork! Det är mycket tungt på jobbet just nu pga.framför allt Coronan! Ja, ja det är bara att kämpa på drygt en vecka till!

Min finaste lilla gubbe:

Träning inför årets julkort. Curre kanin har fått en tomtedräkt och han blev inte ens arg på den:

Glad Lucia alla! 

I veckan har jag och Wilson varit tillbaka hos onkologen på Albano. Han undersökte Wille och vi diskuterade hur han mådde på medicinen osv. Än så länge så mår han tipptopp och det finns ingen anledning att låta honom somna nu utan fortsätta leva som vanligt med vissa restriktioner.  Han får undvika att tugga på hårda saker så att inte tumören blöder i onödan. Det kan orsaka infektioner.  Jag har köpt mjuka godisar, paté på tub och han får äta uppblött mat. Förutom det så är det ingen skillnad. För övrigt så älskar han patén så det är inga problem. Wille märker ingenting, det är bara vi som vet...

Det kändes skönt att bolla med veterinären och få bekräftat att vi tänker rätt i den här situationen.  Han sa igen att det är en aggressiv typ av cancer och det känns jättejobbigt.  Vi tar en dag i taget och tar vara på varenda minut. Min älskade lilla gubbe. 

Lite bilder från veckan:

Hoppas ni alla får en trevlig välbehövlig helg! Här ska njutas! 

Den här helgen ska vi bara ta det lugnt och vila. Inget speciellt inplanerat vilket jag tycker är skönt. Ja, förutom det vanliga då, stallet tex. 

Wilson mår bra. Jag försöker behandla honom som vanligt så gott jag kan. I veckan har vi tränat en del nosework och lite rallylydnad. Det är fortfarande varmt ute vilket jag inte alls klagar på! Idag har vi varit ute på en lång promenad tillsammans med grannen och  Silas. 

Min finaste gubbe vid våran brygga:

I stallet:

Curre kanin och Wille morgonmyser. Visst är de söta?

(Det är inte alltid såhär mysigt utan ibland blir hunden lack på kaninen också. Han kan vara en riktig retsticka.  Haha)

Hoppas ni alla får en fin helg!

Som ni säkert förstått så gick det inte bra hos onkologen. Wilsons tumör är elak och sitter på sämst tänkbara ställe där den inte går att ta bort. Det var visst inte skelettcancer utan broskcancer om jag förstod rätt. Jag har ingen aning om vad för tid vi har kvar tillsammans. Det enda jag vet är att vi ska tillbaka om några veckor för att se hur det utvecklats..

Det som kändes lite bra iallafall är att Wille är obesvärad av tumören och mår bra. Han är precis lika glad som vanligt. 

Älskade gubben:

Nu är fokus bara på att han ska fortsätta att må bra så länge som möjligt.

Usch det är så jobbigt! Det känns overkligt. Min lilla gubbe som är så pigg.

I helgen har vi bara varit hemma och myst. Det enda viktiga just nu: göra roliga saker och ha det bra.

Imorgon ska jag och Wilson till Albano och träffa onkologen för att höra hur illa det är egentligen. Jag bara hatar denna skit-sjukdom! Den har förstört så mycket i mitt liv redan och nu är det dax igen....

Håll tummarna för att vi kan få något positivt svar iallafall, även om min magkänsla säger att så är inte fallet.

Älskade lilla gubbe. Kan du inte bara få fortsätta att vara pigg och glad som du är..

Varför får man aldrig vara glad?

Hunden är pigg och glad och verkar vara på topp och vad kommer då? Jo, cancer.

Wille har fått en hård knöl i gommen som uppkom snabbt så vi gick till veterinären som ville ta prov på den. När de skar i knölen så var den full med "grus". Vävnad och grus skickades till patologen. Vi får hålla tummarna för att det inte är skelettcancer sa de.

Igår fick vi svar. Cancer. Varför är det alltid så orättvist!! 

Älskade lilla gubbe:

Jag vet egentligen inte mer än så. Jag skulle fundera över helgen om vi ska bli remitterade till onkolog. 

Googlar man skelettcancer hund så känns det fruktansvärt jobbigt.

Såklart har stygnen i gommen släppt och det har strulat osv. Men Wille är precis lika pigg och glad som vanligt. Det enda som han tyckte var lite jobbigt var att ha tratt i en vecka. Han fick ha det för han kan inte låta bli att skicka på saker, kaninen t.ex Det har han lyckats med ändå och jag fick klippa bort tråden igår för den var full av hår som skavde mot såret.... 

Sover skönt så iallafall:

Igår blev det dålig stämning här hemma men idag har vi ryckt upp oss och ska göra allt för att ha det så bra som möjligt. Vi har bland annat varit ute på promenad med grannen och Silas (schäfern). Sedan har vi pysslat på tomten i fina vädret. Nu på kvällen har jag möblerat och tagit in nya fåtöljer som vi fått. Ni kan ju gissa vem som hittade sin plats direkt.

Livet är inte rättvist!