Idag har båda hundarna varit hos veternären. Leia ska ta bort misstänkt juvertumör, men hon är skendräktig så vi fick boka en ny tid om några veckor. Istället var det Wille som fick lägga sig på operationsbordet.

Han har fått en rund hård knöl på revbenet. Det enda sättet att veta om det är något farligt eller inte är att ta bort den. Så jag lämnade Wilson på kliniken och åkte hem med bara en hund.

Grov ångest! Det är alltid en risk med narkos. Alla som någon gång fått lämna in sitt djur för operation känner igen sig hur dåligt man mår hela dagen. Jag blir så nervös, kan inte äta, är inte ens sugen på kaffe. Man räknar varenda minut som går över tiden när de ska ringa och säga till att han vaknat.

Jag försökte driva tiden med annat men det enda jag kan tänka på är: det måste gå bra med min lilla Wille!

32 minuter efter utsatt tid ringde telefonen och vi fick ett glatt besked. Wilson är vaken och allt har gått bra. Jippi!!

Hämtade en trött kille hos veterinären. Knölen är en lipom. Godartad nybildning, eller fettknöl. Puh, vad skönt.

Istället för tratt så fick han en body. Smart.

Bara på de här få timmarna som Wille var borta så var det hemskt tyst i huset. Nej, usch det får aldrig hända något hemskt. Han må vara en jobbig jäkel men oj vad man kommer sakna honom när han är borta.

Trött stackare:

Om tio dagar blir det återbesök för då ska stygnen tas. Han kommer förmodligen vara  sig själv redan imorgon. Inga restriktioner under tiden. Skönt!