Imorgon är det äntligen dax att ta Leia till hundfysiologen. Känns som man har väntat en evighet!

Jag vet inte exakt om man säger hundfysiolog,hundfysioterapeut tror jag hon är. Massör också. Ska iallafall vara den bästa... Ändå är jag nervös inför besöket. Jag är orolig att få dåliga nyheter typ som: Det här går inte att göra någonting åt.

Jag har ältat det här hur länge som helst nu. Trots att veterinären säger att om det ska bli operation till slut så är det inte brådskande eftersom hunden mår bra. Och jag tycker att Leia mår bra. Ett tag tyckte jag ju att hon blev sämre, men inte längre. Hon är jättepigg. Det måste väll ändå vara ett gott tecken?

Idag har vi motionerat i spåret vid Domarudden. Wilson fick springa med husse, och Leia fick gå med matte.

Ikväll blir det bara lite klickerträning. Jag har inget dåligt samvete. Vi har aktiverat oss ganska flitigt på sista tiden. Dessutom måste Wille hållas på gott humör eftersom det är tävling i helgen.