Det har varit en jobbig dag med låååång väntan. Nervöst som f-n och med grov ångest.

Imorse vid 10 kom jag och Leia till kliniken. Efter en pratstund med kirurgen lämnade jag henne där för operation. De senaste dagarna har hon blivit mer och mer halt. Kirurgen sa att korsbandet förmodligen var skadat innan, men nu var det ingen tvekan om att det är helt av.

Han lovade att ringa så fort hon vaknat. Vi väntade och väntade..........

Vid tre ringde han och berättade att operationen gått bra och hon hade vaknat. Hallelulja!

Leia har opererats med artroskopi och tta-metoden. Först har de rensat upp i knät och sedan stabiliserat leden. Det finns flera olika metoder. Man gör inte längre kostgjorda korband på hundar eftersom det visat sig ge sämre resultat.

Vid sju fick vi åka och hämta henne. Hon är fortfarande mycket omtöcknad efter narkosen och kan inte stå upp själv. Helt pajj! Stackars!

Nu är det kritiskt under det första dygnet. Förhoppningsvis vill hon äta imorgon, annars måste vi ringa kliniken för då kan man inte ge rimadylen. Förhoppningsvis så börjar det inte läcka om såret eller något sånt. Och förhoppningsvis så kan hon sova hela natten utan att vi ska behöva ge henne tradolan.

Vi har fått spärra av ett litet utrymme där hon kan vara. Hon har ett strikt schema exakt hur mycket hon får gå de kommande 10 dagarna. Det här kommer bli jobbigt. Tur att jag vavvar imorgon också.

Nu hoppas vi verkligen att allt går som det ska. Och vet ni vad? Försäkringsbolaget ersatte så gott som hela kalaset till slut!! Ska aldrig mer säga något dumt om dem! (Visserligen är hela årets försäkringspengar redan förbrukade nu,men ändå. Nytt år från november så hoppas verkligen det inte blir komplikationer och en massa återbesök).

Jag hade kunnat lägga in några bilder på hur det ser ut, men det skippar jag. Ser ganska äckligt ut faktiskt..