Idag har vi varit på återbesök hos veterinären med Leia angående korsbandsskadan. Vi var ju rädda att det hade gått av eftersom hon blev halt i slutet av förra veckan.

Hältan har ju visserligen minskat gradvis, men man vet ju aldrig. De här hundarna visar ju inte direkt smärta i första taget.

Dessutom ser man att hon går helt annorlunda nu med bakbenen. Tror att det beror på glucosaminet. Förut gick hon "styltigt", nu är hon mycket lättare i bak.

Först så kände han på knäna och korsbanden. Sedan var det ut och trava och kolla om hon haltar. Hon markerar med vänster bak, men det är inte mycket.

För att vara säker så fick hon lugnande och sedan gjorde han "draglådeprovet". Det innebär att man drar i knäleden för att se om den är stabil. Man gör likadant på båda sidor och jämför skillnaden. Om korsbandet är av så flyttar sig leden ca en centimeter. Leia var stabil.

Vi beslutade att fortsätta med vilan, men inte strikt som innan. Hon får gå normala promenader. Inte vara lös eller busa. Hon behöver bygga upp muskler igen, så att gå i skog är bra. Såklart inte hoppa över stockar och upp på stenar och sådant.

Skönt, för på sista tiden har vi bara gått på plan mark.

Det är okej att träna lydnad, spår och liknande men under lugna former. Inte köra inkallningar och hopp eller snurrar.

Vattenträning är bra, men det går lika bra att gå på mjuk mark, typ mossa.

Vi tar ett återbesök hos veterinären om ett par månader(under förutsättning att inget annat har hänt innan dess förstås).

Summeringen av dagen är att det känns bra ändå. Det kunde ha varit betydligt värre!

Men någon rallylydnadstävling i oktober blir det tyvär inte för henne. Det får bli bara Wilson som startar nu igen.

Eftersom vi kom hem så sent så blev det ingen måndagsträning heller. Imorgon blir det också vila för då är det häst-dag. Det får bli så ibland helt enkelt!

Finaste Leia: