Ikväll var vi en sväng till öbk. för lite måndagsträning. Agility-tema idag. Jag var mest där för att hundarna ska få lite socialträning. Det var en del skälliga hundar med och det stör mycket. Bra träning för Wilson!

Leia fick hänga med för att det är roligare för henne att ha tråkigt på klubben än att ha det tråkigt hemma.

Passade på att träna lydnad med Wille. Tränade fotgående med mycket vänstersvängar, läggande under gång och "hopp". Gick bra.

Körde lite med apporteringen också. Gick bättre idag än igår. Idag hade jag köttbullar som belöning och då var det tydligen värt att anstränga sig. Han tog pinnen i munnen varje gång, så det är ju framsteg.

Då vet jag det: bättre belöningar behövs om man överhuvudtaget ska träna apporteringen med Wille.

Med Leia går det ganska bra, jag kan nog höja kraven ett snäpp snart.

Leia fick också träna lite fotgående framåt, några sitt-ligg-stå samt backa. Sedan vågade jag inte göra något mer med tanke på vilan.

Efter det fick hon vänta i bilen och Wille fick vara med en stund till på agilityn.

Tidigare på dagen åkte vi till runö och gick en promenad på åkrarna. Värst vad soligt och trevligt det är ute!

När vi kom hem hade jag ett brev i brevlådan. Jag har vunnit (igen) på korsord som jag skickat in. Haha! Det var från tidningen Brukshunden. Jag har skickat in två gånger och vunnit båda! Det verkar inte vara någon annan än jag som skickar in! =)

Vann en burk glukosamin. Perfekt eftersom vi precis börjat ge det till Leia och dessutom är det svindyrt!

Dax för måndagsträning med Leia:

Soligt och härligt idag.

För Wilson är det vilodag efter gårdagens tävling. Vi har bara varit på kravlösa promenader. I skogen i morse och längs kanalen mitt på dagen. Senare blir det väll en runda till.

Leia däremot är jättepigg och tycker inte att hon behöver ta det lugnt.

Jag lade ett spår till henne idag som "aktivering under lugna former". Det gick bra.

Annars har vi fortsatt idag med apporteringsträningen. Går ganska bra faktiskt. Hon håller i pinnen nu utan att släppa på en gång. Det går framåt.

Wille verkar fortfarande inte vilja ha med apportering alls att göra. Jag får backa flera steg där och börja om från början. Får väll träna en liten snutt om dagen.

Imorgon planerar jag att åka till måndagsträningen på klubben. Får se om jag tar båda hundarna med mig. Jag tror det.

Förutom att ha tagit det lugnt så har jag varit i stallet idag och tagit hand om Bonne. Stackarn har haft kolik så han behöver lite extra skötsel. Det är en del pyssel med maten och sådant.

Vi gick en promenad. Jag kunde ju haft med mig Wille men samtidigt behöver ju hästen egentid också...

Just det, sedan har man ju städat idag också. Brukar alltid "ta det värsta" en gång i veckan. Visst man får ju dammsuga lite i hallen varje dag förstås. Ingen mening att ställa undan dammsugaren inte.  Som jag brukar säga: antingen har man det välstädat, eller så har man hund!

Bilder från min och Wilsons promenad längs kanalen idag:

Vilken pärs! Idag har jag och Wilson varit och tävlat rally. Vi hade visst inte bara tur förra gången. Vi blev kvalificerade idag också!

79 poäng. Alltså bättre än förra helgen. Jag är så nöjd och glad!

Som vanligt så börjar de ropa upp ordningen bakifrån och jag väntade på mitt namn bland de som inte hade 70 poäng. Men det kom aldrig den här gången heller.

Jag tyckte att han var med mig ganska bra idag när vi körde banan. Men jag var ändå osäker på om jag fått "fel övning" på ett par skyltar. En -10 poängare var iaf. solklar..

Samma som sist: sitt-stå. Wille kan ju inte "stå". Eller han kan det ibland. Idag var inte en sådan dag.

Jag sa först "stå", men då tog han bara ett steg fram och satte sig igen. Då testade jag att göra som alla andra: hålla fram handen så han ska sträcka sig efter den med nosen.

Det funkade inte heller! Då körde han "give me five" två gånger så att domaren började skratta.

Hur som helst så är jag jättenöjd med min lilla Wille idag! Och så bra som han uppförde sig på tävlingsplatsen också. Det var ju en ganska stor tävling med över 100 ekipage. Han var hur lugn som helst! Mycket träning lönar sig!

Vi kom hem i god tid efter tävlingen. Jag hann ta med Leia på träning med lydnadsgruppen. Hon fick inte göra något direkt, men passivitets-träning är ju mer uttröttande än att bara ligga hemma. Passade på att träna lite med apporteringen. Hon fattar ju att hon ska hålla i pinnen iallafall. Det är ju en början..

Det är väll egentligen det enda momentet som vi har problem med om vi i framtiden ska starta någon lydnadstävling.

Bilder från tävlingen idag:

Leia tränar på att ha tråkigt:

Jag har haft så mycket annat att tänka på så jag har nästan glömt bort att det är tävlingsdax igen imorgon!

Eftersom Leia är skadad blir det bara Wilson som startar. Det är ju han som jag är nervös för! Leia är ju den säkra hunden.... =)

Imorgon är det rallylydnad nybörjarklass i Märsta-sigtuna. Det är 44 (!) tävlande i min klass.

Vi är i grupp 3 som börjar vid 11.30 Det blir ju nästan sovmorgon!

Helena och labradoren Lucas är också med imrogon. Det är alltid skönt med någon man känner.

Jag hoppas att vi får ett kvalificerande resultat den här gången också. Men viktigast är ändå känslan. Om Wille känns bra så struntar jag i poängen. Han har ju faktiskt redan visat en gång att han kan om han vill. Sedan ska man ju ha lite tur att det är skyltar som passar oss också....

Det har varit lite jobbigt idag med en frisk hund och en konvalecent. Leia verkar pigg. Hon försökte redan "busa till det" imorse . Undrar hur det ska gå att hålla henne i strikt vila i 4 veckor...

Smärtlindringen fungerar som den ska.

På eftermiddagen åkte vi till åkrarna med Leia i koppel och Wilson som fick springa. Det gick sådär... Hon verkar  redan ha fattat att när hon har gjort sina behov så är det dax att gå in= dra ut på tiden... =)

Vi ska försöka åka till lite olika platser varje dag så hon inte behöver gå samma kort-runda jämt.

Inte kul för en hund som är van att gå en mil om dagen+träna flera gånger i veckan att ta det lugnt. Jag tänker nog ta med henne till träningarna på klubben ändå så kan hon vara med på platsliggning och sådant. Passivitetsträning får det bli mycket av.

Bra tecken är att hon är pigg iallafall.

Älskade djur! En bild från 2010:

Befarade det värsta idag när vi åkte till veterinären, men kom hem med lite hopp iallafall!

Leia blev sövd och röntgad. Korsbandet är skadat, men det kan tydligen läka av sig själv om man noga följer alla instruktioner. Det hade tydligen varit värre om det andra också gått av. Man har visst två.

Om det vill sig illa så ryker det andra nu också, och då blir det operation. Strömsholm är bäst. Dit vill man helst slippa åka! Då är det bara att följa allt till punkt och pricka och hoppas på det bästa!

Leia får bara gå korta koppelpromenader rakt fram. Hon ska inte gå i trappan, hoppa in och ur bilen, soffan osv. Inte slå i knät heller.

Om 4 veckor ska nya röntgenplåtar tas och förhoppningsvis är det bättre då , annars väntar op.

Märker vi att hon blir haltare så har det andra korsbandet gått av och då blir det operation.

Vi passade även på att röntga höfterna på henne. Det visade lite artros, vilket vi misstänkt. Köpte glukosamin som jag ska ge henne. Men höfterna är ett mindre akut problem. I framtiden blir det nog simträning.  Men just nu var det inte tal om rehab utan bara vila.

Känns ändå lite hoppfullt, kunde ju ha varit värre!

När jag ändå var hemma från jobbet så passade jag på att åka till klubben och träna lydnad med Wilson. Jag har blivit tillagd på facebook i en lydnadsgrupp och de tränade idag så det passade perfekt!

Jag är  jättenöjd med honom. Trots främmande hundar så var han avslappnad.  Jag tränade med honom lös utan att känna mig orolig. Härligt! Han har blivit mycket säkrare och det känns toppen!

Sedan fick jag ett nytt tips hur jag ska komma vidare med hundarnas apporteringsträning.

Övningen  kan jag köra inomhus med båda hundarna samtidigt.

Man växlar mellan hundarna och ber de hålla apporten+belönar direkt. Är hunden ointresserad "missar" den sin chans till belöning och få titta på när den andra blir belönad. Man utnyttjar alltså deras vilja att tävla om uppmärksamhet med varandra. Smart! Det ska prövas...

Wilson på sin bästaste gren:Platsliggning!

Varför kan man aldrig få vara glad? Det är alltid något som ska förstöra!

Har precis kommit hem från veterinären med Leia som med största sannolikhet har slitit av korsbandet. Svar får vi imorgon när hon ska sövas och röntgas. =(

Igår eftermiddag var vi ute med hundarna som vanligt. Vi gick på åkrarna och de sprang en hel del. Inget konstigt märktes förrän på kvällen när Leia plötsligt var blockhalt!

Ringde vet. på en gång i morse och fick en tid. Jag såg på hans ansikte direkt att det här var inget bra. Jag är ledsen sa han. Ta med försäkringspapprena imorgon så fixar vi med det på en gång.

Leia fick smärtstillande så hon ska må lite bättre.

Absolut så dåliga nyheter som möjligt!

Men vi vet inget med säkerhet innan röntgenbilderna är tagna. Så nu får Leia fasta tills imorgon eftersom hon ska sövas. Stackars henne! Hon har jätteont! Hon visar ju lixom ingenting utan försöker dölja smärtan. Men man ser hur hon tittar, och hur hon stelnar när man rör bakbenet. Vi har ingen hiss heller så nu blir det till att bära 30 kg hund upp och ner för trappan...

Faaan också!!  Varför kan man aldrig få ha det bra?!

Ikväll har jag och Wilson varit sista gången på våran agilitykurs i Frösunda. Vi har lärt oss en hel del, och vi har haft jättekul.

Det är stor skillnad på hunden från första till sista gången. I början lyssnade han inte så speciellt bra utan tog för givet vilken väg han skulle ta. Nu lyssnar han och frågar mig hela tiden.

Vi har blivit ett bra team. Eva tycker han är tävlingsklar. Det tycker i och för sig inte jag, men jag tar kanske lite för allvarligt på det här med tävling. Jag vill inte göra bort mig. Jag vill inte heller ge hunden för höga krav. Viktigast är att han tycker det är kul, och det tycker han verkligen!

Idag körde vi bara banor. Mycket kluriga grejer.

T.ex började en bana med hinder, däcket och en lång tunnel. Efter tunneln skulle man ena gången gå till höger till en kort tunnel+hinder, och andra gången till vänster till tunnel,slalom och hinder.

En annan bana kunde vara hopp, kort tunnel, hopp, gå tillbaka runt hindret, ta tunneln,hopp tillbaka, svänga vänster och ta lång tunnel.

Alltså: mycket kluriga svängar och oväntade vägar.  En hel del "framförbyten" såklart.

När jag ser hur andra hundar missförstår och kanske hoppar ett hinder från fel håll, så försöker jag notera vad föraren gör för fel.  Sedan försöker jag själv att vara tydligare mot min egen hund. Det har funkat mycket bra idag.

Wille lyssnade så bra! Jag tror inte vi tog något fel hinder och blev "diskade" en enda gång.

Eftersom det blir mörkt tidigt nu så skippade vi fikat och körde på hela tiden istället. I två timmar höll vi på sedan blev hundarna rätt trötta. Till och med min hund. =)

Efteråt stod vi kvar och pratade lite om KM. på österåkers bk. som kommer snart. Det lät som att flera planerade att vara med. Jag har också tänkt det.

  Det är dagen efter vi tävlar rally så jag tror mina hundar kommer vara trötta.

Jag har inte heller bestämt vilka grenar jag ska tävla i, men jag funderar på rallylydnaden och eventuellt  agilityn. Får se hur jag gör med det..

Summering av agilitykursen: mycket bra och lärorikt. Jag har börjat tänka på ett nytt sätt om handling vilket gett resultat. Sedan kan jag säga att det är bra att titta på andra, se vad de gör för fel(eller bra saker) och sedan lära sig av det.  Innan kursen har jag inte ens tänkt på hur jag för min hund på banan. Nu tänker jag!